Där landets blå och gul blandas till regionens grön

Som en by ligger Hjorthålan i Sveriges trädgård där Ronnebyån sjöaktigt öppnar den täta blandskogen. Platsen erbjuder sig som utgångspunkt för dagsutflykter, både motoriserad, med cykel, båt eller på apostlahästar.

   Dränkt för två generationer sedan vilar det lilla samhällets rester under vattenytan, dock har nytt liv etablerats intill dammen.

Historierna om det förflutna är många och bevittnas av fornlämningarna runtomkring.

   Här leder Utvandrarnas Väg genom Blomstrande Bygden och knyter ihop historik med nutida verksamhet. De nyetablerade RonnebySlingorna presenterar upplevelser från hav till skog.

Gladeligen öppnar Räntemåla gård sina portar igen och återupptar sina älgvisningar.

Cyklisten och vandraren njuter av naturens närvaro och fiskaren av sjöns erbjudande. Att glida i kanot eller i båt över den vida ån öppnar hjärtat och sinnena. Både cyklar, båtar och kanoter går att hyra på plats.

Hjorthålandammens fiskebestånd utgörs bl.a. av gös, gädda, aborre, öring och sköts av fiskevårdsföreningen.

I skogen hittas bär och svampar och den försiktige besökaren ser kanske någon älgko med sin kalv dra mot vattenstället.

Hembygdsföreningen tar hand om skyltningen av minnesvärda ställen och fornlämningar.

Även den badsugne kommer till sin rätt och får svalka av sig en av sjöarna runtomkring.

Vid Kaféet har lärostigen sin utgångspunkt, en vandringsslinga längs ån på 3 km som är illustrerad med information om naturliga och kulturella företeelser.

På ängen idisslar får fridfullt i hägnen och sprider sin lugn och ro över hela anlägg-ningen. Utrymme för lek och spel finns överallt och nya miljöer att upptäcka gömmer sig för både stora och små. Inte minst den fascinerande stenlabyrinten bjuder in till en reflekterande promenad.

Allemansrätten är även en förpliktelse:

"Inte störa - inte förstöra!"

En trevlig vistelse önskar

Astrid Pohl & Dieter Dinkel

2025 april

Slut med snön (förhoppningsvist)!

Påsken närmar sig och naturen har börjat sin återuppståndelse. Våren och dess färg ropar varje år två dikter i sinnet som beskriver det återkommande uppbrottet mot ljusa tider. Dessa är Goethes "Osterspaziergang" och Karin Boyes " Ja visst gör det ont".

Medans Tysken romantiserar årstidens ankomst i ljust sken, förblir den svenska poeten mera jordnära, mera aktuell. Denna återges här som påminnelse om att all förändring inte är smärtfri och att vi ofta måste offra något för att få de väntande och nödvändiga knoppar brista:

"Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger."

(Karin Boye)

Njut av värmen, av ljuset och av naturens vaknande!